Spekulationer och rykten har florerat i massor, Vad har hänt! Har han slutat

fiska? Är gnistan borta? Det har till och med ryktats att jag sålt allt, tagit mitt pick o pack och flyttat till Valencia

för att driva apelsinodling! Det sistnämda är givetvis väldigt lockande men inget av detta nonsens är givetvis sant!

Vad är då orsaken till att det nästan gått ett år sedan mitt förra inlägg.

För att ni inte skall tappa erektionen över att jag är tillbaka skall jag göra en lång historia jäääävligt kort.

LIVET ÄR TUFFT IBLAND.... och att bara få ha dessa två diamanter varannan vecka gör livet bra jävla mycket tuffare!!!!!

Så där jaaaaa!!! Då har vi rett ut varför jag legat i fosterställning med tummen i munnen det senaste året!

Men vet ni vad! JAG HAR VARIT UTE O FISKAT, jo för fan det är sant, häng kvar så ska jag berätta alt om det.

Att vara så beryktad och erkänd i fiskekretsar kan ha sina nackdelar,alla och då menar jag alla vill ut o fiska med dig hela tiden, ett jävla påhäng för att inte säga en förbannelse!!!

Enda sedan jag hade Med Friman och Johan från jobbet för 2 år sedan har dom dagligen bönat och bett att få följa med ut igen, trots att jag svurit att aldrig ta med dessa BARN ut igen bröt jag mitt löfte till mig själv. Något jag ångrar? SÅ IN I HELVETE!!!

Det började redan för en vecka sedan!!!

-Friman kom slokande på jobbet då jag frågar hur det är fatt!

-Jag funderar på att köpa ett isborr, men jag vet inte hur man gör.

-Kom o sätt dig här vid mig Friman så ska pappa visa hur det går till.

Barnet inom Friman sken upp som en sol när han såg mig beställa isborret via nätet.

Så i Fredags var det dags att fördela uppgifterna inför lördagens fiske.

-Friman du får åka ut till Mört Arne och hämta mört!

-Varför ska jag göra det,det kan väl du eller Johan göra säger Friman.

- Jag ska ju rigga spöna och Johan fixar läket och veden.

- Ska jag fixa käket o veden utbrister Johan, kan inte du eller Friman göra det?

Jag kände hur irritationen växte inombords och för att inte skrika ut mit budskap fick jag blunda en kort stund och ta ett djupt andetag.

Med mörk och myndig röst förklarade jag vikten av att hjälpas och att det i slutändan oftast blir rättvist.

Med uppspärrade ögon likt två rumpnissar brast dom ut i kör: VAFFÖÖÖDÅÅÅRÅÅÅ!!

Måttet var rågat och repliken: Bara gör det för Helvete kunde knappast missuppfattas.

Vi var ute på isen vid 07:00 lördag morgon, jag och Johan började sakta pulsa snö bort mot målet när jag vände mig om och såg Friman komma springandes rakt emot mig med sin pulka. Han stannar väl tänkte jag och stod still!!

Nädå han sprang rakt in i mig och föll omkull!

  Vad i helvete håller du på med utbrast jag, när jag fick se att han inte bara sprungit in mig utan dessutom knäck två spön....

-Förlåt jag blev så exalterad av all snö och jag såg dig inte snyftar Friman

-Såg mig inte!! Jag är väl för i HELVETE ingen påse jordnötter och du är väl ingen jävla hund som leker i snön sa jag medans jag stirrade på honom där han låg i snön.

Efter 10 minuters pulsande var vi framme för att slå läger och sätta ut grejerna.

fyra prydliga rader med tre pön i varje rad täckte av en bra yta!!

Skönt det ska bli att sätta sig och ta en macka o varm choklad tänkte jag nöjt för mig sjäv när jag närmade mig

Friman och Johan i Base Camp....

Friman tittade på mig med hundögon och berättade förtvivlat att han glömt sin Brasse stol.

- Han får inte lång min säger Johan, det kan han bara glömma, är han så jävla dum i huvudet får han skylla sig själv.

Friman kunde inte hålla tillbaka tårarna.

- Såja Friman sa jag samtidigt som jag gav honom en faderlig kram, vi kan turas om att använda min sa jag.

Frimans förtvivlan försvann ur hans blick när han hörde min ord och torkade bort tårarna.

Vi hann få i oss en macka innan det small på ett av spöna.

Fin fin Gös på 4kg.

-Får jag hålla? Snälla snälla!! Friman var glittrade som ett barn på julafton, klart jag inte kunde neka honom detta stora ögonblick.

Men vart var Johan?

50 meter längre bort i Bas Camp stod han.

-Kom hit Johan får du hålla gösen innan vi släpper i den.

- Dra åt helvete skrek han!!! Jag håller aldrig i den där jäveln, han kan ju bita av armen!

-Ahhh lägg av, kom hit nu Johan.

-Nääää skrek han och lade armarna i kors.

Jaha tänkte jag, gösen fick simma tillbaka.

-Väl tillbaka i Base Camp tog jag Johan åt sidan o frågade varför han ville med o fiska!

-Skit du i det gubbjävel fick jag till svar!

- Men Johan så pratar man väl inte fick jag förklara och efter lite lirkande visade det sig att han mest ville mysa vid elden, grilla korv och dricka pepsi.

-Det är ok Johan sa jag och uppmande honom till att dra igång elden.

-Det börjar ju aldrig brinna i den här jävla helvetes grillen, jag skiter i det skriker Johan och sparkar i snön.
-Men lilla gubben, du måste ju tända sa jag pedagogiskt och höll fram tändaren.

-Ja just det sken Johan upp.

Motivationen på Johan och Friman sjönk i takt med att kylan tilltog och huggen uteblev, vi brände två hugg innan det var dags för Friman att landa en mindre gös en bit över kilot.Inte heller denna gång ville Johan närma sig gösen utan lade fingrarna i kors likt ett krucifix då jag ropade efter honom.

Vid det här laget var det eftermiddag och vanligtvis brukar man gå och titta till alla hålen en gång i timmen för att gjuta mod i mörten eller isa hålen beroende på temperatur.

-Nu har jag gått dom senaste fyra gångerna, kan ni gå nu frågade jag?

-Glöm det jävla gubbe sa Friman samtidigt som han tände en cigg.

Du då Johan, kan inte du gå?

-Hinner inte?

Vadå hinner inte sa jag förvånat.

-Jag håller på att bygga ett vindskydd av snö.

Jag insåg vid det här laget att mitt löfte jag att inte ta med dessa två borde förseglats i en flaska och grävts ner 200 meter för att aldrig återse dagen ljus.

Muttrandes vandrade jag runt hålen för att återvända till ännu ett problem vid Base Camp.

-Jag har hållt mig så länge, det går snart inte längre utbrister Friman och skruvar på kroppen som en mask!

-Han skiter snart på sig skrattar Johan.

NU RÄCKER DET skrek jag så det ekade över sjön. NU JÄVLAR PACKAR VI IHOP OCH ÅKER HEM!!!

Friman och Johan tittade på mig som om jag vore Hin håle själv.

Det gav effekt, grejerna var inpackade i bilen en halvtimme senare.

När jag satt i baksätet upptäckte jag den, tystnaden! Jag hade efter närmare 8 timmar äntligen fått tyst på dessa två.

Efter halva resan hem öppnade Friman käften!

-Är du arg frågade han.

-Nädå Friman, jag är inte arg, lite trött bara, det har varit en lång dag, sen har jag ju två barn hemma och behöver inte två till.

Den förklaringen gick sådär då han innan jag hade pratat klart häver ur sig:

-När ska vi åka ut nästa gång ?

- Vi får se sa jag.

Men i mitt stilla sinne visste jag att HELVETET MÅSTE FRYSA TILL IS  innan jag skulle ta med dessa två ut på en ny tur!!!